Ida Johansson

Sitter och kollar på gamla tävlings/träningsfilmer.. Vem vet om vi ens kommer komma dit igen? Blir helt gråtfärdig när jag tänker så men jag kan ju inte heller tänka att jag ska ditt för då blir jag bara besviken om hon inte håller..

Veterinären på ATG sa när vi röntgade om hennes pålagring att hon inte kunde lova o att hon kanske aldrig mer får hoppa. Det skär mig i hjärtat för hon tycker ju att det är så kul..

 

Jag har inte ridit ett ordentligt ridpass på min älskling på 3 månader. Den känslan efter sista fredrikträningen när allt stämde, inte ett stopp, inte ett riv. Allt, ALLT var så bra. Den känslan efter sista Chalesträningen, helt perfekt! Sista hopptävlingen, dubbelnolla och vinst av hela Klubbmästerskapet, bäst i klubben och de har vi tillochmed gjort 2 gånger! KM och komben. Den sista dressyrtävlingen, herregud! Jag var så stolt, det var debut i LB:1 och vi vann med 4% marginal! Allt var perfekt jag var så glad så jag grät.

 

Visste inte vart jag skulle ta vägen.

 

Alla ska tävla snart och jag får nöja mig med att kolla på. Precis som förr, kolla på och hjälpa till. De är ju inte de roligaste jag vet.

Jag har inte ens löst licens för iår, varken min eller Mimiis. Jag vet ju inte om jag ens kommer tävla iår?

 

Finns inte så mycket som kan göra mig på bra humör just nu och det är väl delvis det jag är lite ledsen och grinig för men jag väljer att inte säga något, får väl bara till svar; det är ju bara en häst de är väl inget att tjuta över?

Hon är inte baraen häst, hon är min bästa vän, hon snackar aldrig skit och hon sviker mig fan aldrig! Skulle ni vilja se eran bästavän ha ont och må dåligt?

 

Blir tidig kväll idag, ska plugga lite sen går jag och lägger mig.